Katharina Erben
Översätta serier – om stela ramar och soft frihet

Det är en värld för sig, den jag har befunnit mig i de senaste åren: att översätta serier, bland annat den numera internationellt mycket framgångsrika feministiska och samhällskritiska tecknaren Liv Strömquist.

När man översätter serier befinner sig man inte i enrum med texten. Det är en stor skillnad mot att översätta andra litterära genrer. Här översätts i de enskilda panelerna inte bara betydelsen (eller situationen eller skämtet osv), utan också språkets form. Orden är del av bilden, står grafiskt i viss proportion till sin omgivning, har en viss form, en viss längd och måste emellanåt passa i pratbubblor. Ordens utseende visar ofta i serier hur något sägs: vare sig med eftertryck eller om det sjungs, sägs blygsamt eller ilsket – utseendet är alltså relevant för semantiken. Allt detta måste man ta hänsyn till när man översätter ordens betydelse innan det färdiga manuskript går till textning. Och den person som handtextar serien – alltså efterliknar språkets form – gör därmed också ett slags översättning. Innan jag nu börjar prata om hur jag upplever att det är att översätta Liv Strömquists serier, först bara en shoutout till översättaren av ordens form i Livs mycket framgångsrika serie: min kollega, textaren Tinet Elmgren!

Vad gäller min del av översättarjobbet: Livs böcker har en del egenheter som gör översättningen av språket särskilt intressant. En sådan är att Liv använder många citat från en rad olika källor: Traktakt av medeltida teosofer, instagraminlägg av influerare, raplåtar och filosofi. När citaten inte ursprungligen är på svenska letar jag upp dem på deras originalspråk och jämför dem med den svenska översättningen i Livs bok. På det sätter försöker jag undvika den viskningslek som till exempel uppstår när man översätter ett engelskt citat från svenska till tyska. Att översätta ett tyskt citat i original från svenska tillbaka till tyska känns helt enkelt alldeles absurt.

Ur: Im Spiegelsaal (Inne i spegelsalen), S. 152 Samtidigt får man överraskande insikter: Till exempel citerar Liv i slutet av sin nya bok Inne i spegelsalen en dikt av Heinrich Heine ur DDR-utgåvan från 1978, där det heter: ”Schattenküsse, Schattenliebe, / Schattenleben, wandelbar”, inte ”wunderbar” som i de västtyska utgåvorna – uppenbart är Heines manuskript svårläsligt och ger utrymme för tolkningar. Eller insikten att ”själssjukdomen” högmod som Laurens Beyerlinck beskrev på 1600-talet, vars tillkomsthistoria Liv följer i Inne i spegelsalen, i det latinska originalet betecknas som ”pruriginem animi”, ett slags klåda.

En ytterligare egenhet är Livs omärkliga växelspel mellan vetenskapliga framställningar och ett avslappnat, ungdomligt språk som färgas av anglicismer: ”fuckable”, ”mindfulness”, ”källa: Feeling”. Dessa anglicismer är oftast desamma eller i varje fall mycket lika i tyskan och svenskan, men ett intressant undantag är det svengelska ”soft!”, som ännu inte slagit igenom som utrop i tyskan: ”ein softes Leben”, ja, och ”Hach, wie soft sich plötzlich alles anfühlt!” funkar också, men ”soft!” översätter jag med andra angliscmer som ”nice!”, på ett annat ställe med ”easy!”.

Liv och jag utgår från att våra läsare är bekanta med engelska från skolan, popmusik och internet och att mycket inte måste (eller bör) översättas. På mycket sällsynta ställen skriver jag till och med den engelska ordalydelsen av ett citat, där Liv översätter till engelska, eftersom en tysk översättning på dessa ställen låter lite krystat eller otympligt, till exempel i Inne i spegelsalen: ”Everybody would like to be Cary Grant. So would I.” Å andra sidan så skriver jag på vissa ställen, där Liv exempelvis citerar på danska, in en tysk översättning, eftersom tyska läsare vanligtvis inte är så hemma på danska. Men på ett ställe behålls även i den tyska översättningen den danska ordalydelsen och därmed bevaras en förtjusande interskandinavism: Så säger den danske författare Heinrich Hertz i Den rödaste rosen slår ut om Søren Kierkegaard med en för danskan (ur svensk synvinkel) typisk rättframhet: ”Han burde haft riis pa røven i den anledningen”.
Aus: Ich fühl’s nicht, S. 45 Även om några i Tyskland okända svenska framstående personer har följt med i de tyska utgåvorna av Livs böcker, till exempel Gry Forssell i Der Ursprung der Liebe, så låter sig somliga svenska fenomen och debatter verkligen inte överföras till Tyskland: Anspelningar på ”rutavdrag” exempelvis är ingen kontroversiell debatt i Tyskland (*smiley med rullande ögon*) och skulle kräva för många förklaringar. Översättningen ersätter alltså dessa konkreta anspelningar genom allmännare referenser som också funkar på tyska.

Ur: Im Spiegelsaal, S. 63 Livs associationer är så variationsrika och överraskande att jag ibland inte är säker på om det rör sig om en anspelning eller Liv som kommit på det själv: att Elvis Presley i I’m every woman äter en enhörningssandwich, att polisen i Den rödaste rosen slår ut går igång på en pyssling med en hatt av makramé, att Kim Kardashian i Inne i spegelsalen är rik som ett troll. Det sista är ju ett svenskt talesätt, ”rik som ett troll”, som jag däremot tyckte var så bedårande och bisarrt på tyska att jag översatt det ordagrannt, istället för översätta korrekt till tyska med ”steinreich”, eller ”wie ein Krösus”. Det får väl kallas översättarens frihet.