Nobelpristagaren
Herta Müller

Herta Müller debuterade 1982 i Rumänien och gavs ut på svenska tre år senare. Därefter följde en kontinuerlig utgivning av Müller på svenska. 2009 tilldelades hon Nobelpriset i litteratur.

På Goethe-institutets huvudkontor i München finns ett gammaldags kartotek med register över titlar som fått översättningsstöd beviljat över hela världen. De är sorterade efter språk och alfabetiskt efter författare. Även de äldre titlar som Inter Nationes gav översättningsstöd till (en organisation som slogs ihop med Goethe-institutet år 2000) finns i detta register. Bläddrar man bland korten under kategorin ”Schwedisch” hittar man på bokstaven M:

Förderungsprogramm: ”Übersetzungen deutscher Bücher in eine Weltsprache“     
Autorin: Herta Müller
Titel: Niederung (Flackland)
Bewilligt am: 30.5.1985

Herta Müller, som växte upp i en tyskspråkig minioritet i Rumänien, debuterade 1982 med prosaverket Niederung. Verket gavs först ut i en censurerad version i Rumänien och sedan i sin helhet i Västtyskland 1984. På svenska fick den titeln Flackland (Alba) och översattes redan 1985 av Susanne Widén-Swartz.

Det var början på en stabil utgivning av Herta Müller i Sverige. Med ungefär två års mellanrum gav Bonnierförlaget Alba ut ett nytt verk av Müller på svenska. 1987 kom Människan är en stor fasan på jorden, 1989 Barfota februari, 1991 Resande på ett ben och 1994 Redan då var räven jägare och 1996 Hjärtdjur – samtliga översatta av Karin Löfdahl.

Efter det tog Wahlström & Widstrand över utgivningen av Müller och fortsatte med samma kontinuitet: Kungen bugar och dödar (2005), Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv (2007) och Andningsgunga (2009) – även dessa titlar med Karin Löfdahl som översättare. Romanen Andningsgunga hade getts ut bara några månader innan Müller tilldelades Nobelpriset i litteratur.

Sällan har en nutida tyskspråkig författare haft en så sammanhängande utgivning i Sverige som Herta Müller – där nästintill varje viktigt verk översatts till svenska högst ett par år efter att det getts ut i Tyskland. På så sätt har svenska läsare kunnat följa författarskapet löpande under nästan tre decennier. Har denna föredömliga introduktion av ett utländskt författarskap haft någon inverkande kraft till att Müller så småningom tilldelades Nobelpriset?

Detta kan man förstås bara spekulera i – och en avgörande faktor kan det aldrig vara tal om. För att vara aktuell som Nobelpriskandidat måste författarskapet givetvis besitta en alldeles särskild lyskraft, men visst underlättar det med en sådan exemplarisk utgivning när diskussionen om ett Nobelpris väl tagit fart.