Århundradets debut
Judith Hermann

1998 debuterade Judith Hermann med Sommerhaus, später och blev över en natt Tysklands litterära löfte. 28-åringen från Berlin-Neukölln hyllades unisont av den tyska kritikerkåren och det dröjde inte länge innan hon även i Sverige blev ”det unga Berlins röst”.

Nästan 25 år efter utgivningen av Judith Hermanns Sommerhaus, später kan man konstatera att verket blev en av den tyska litteraturhistoriens mest kraftfulla debuter. I en rapport för Dagens Nyheter från den tyska bokutgivningen 1998 skriver kritikern Jens Christian Brandt: ”Den tyska bokhösten har dominerats av veteranerna. Åldrade romanförfattare har lagt fram sina självbiografier och kritikerna har bugat, sirligt och hovsamt. Bland alla vithåriga män känns den 28-åriga debutanten Judith Hermann som en exotisk och spännande bekantskap.”

Även de tyska litteraturkritikerna hade identifierat Hermanns debutverk som någonting nydanande i den tyska samtidslitteraturen. Den berömde kritikern Marcel Reich-Ranicki talade varmt om boken i Das literarische Quartett, tv-programmet som var en maktinstansen i det tyska litteraturlandskapet – ett par positiva omdömen där kunde förändra försäljningssiffrorna över en dag. Även kritikerkollegan Hellmuth Karasek var begeistrad och ansåg sig höra ”soundet från en ny generation” i novellsamlingen. Succén var ett faktum.

Snart sprider sig ryktet om den kritikerrosade succédebuten till Sverige. Den 27 april 1999 kan man läsa annonser i dagstidningarna om ”det unga tyska stjärnskottet” som gästar Internationella Författarscenen i Stockholm. I Bonniers litterära magasin trycks samma vår ett kort utdrag ur Sommerhaus, später som Ulla Ekblad-Forsgren översatt. ”Stilistiskt är hon redan en mästare” skriver författaren Carl-Johan Vallgren om Hermann i samma nummer. Sommerhaus, später recenseras till och med i tyskt original i ett antal svenska dagstidningar. I tidningen Arbetet sätts den otvetydiga rubriken ”Mästernoveller, måste översättas”. Nu var det bara en tidsfråga innan Hermann skulle översättas till svenska.  
 
Flera kritiker har dragit paralleller mellan Sommerhaus, später och förra sekelskiftets dekadenslitteratur. Die Zeits litteraturkritiker Iris Radisch kallar Hermanns skrivsätt för en ny Berliner Jugendstil inom literaturen – vilket givetvis anspelar både på den berömda konstriktningen och på Hermanns unga ålder (Jugend, ungdom). Lagom till millennieskiftet gavs Sommerhaus, später ut på svenska – Sommarhus, senare, utgiven på förlaget Ordfront i översättning av Ulla Ekblad-Forsgren.

Judith Hermanns besök i Stockholm 1999. Ur Goethe-institutets programblad. | © Goethe-Institut Den tyska hänförelsen över Hermanns noveller skulle dock inte smitta av sig med samma kraft hos de svenska kritikerna. Recensionerna är visserligen försiktigt positiva, men man tycker att de olika novellerna slutar innan de riktigt hinner ta fart – dessutom, menar man, känns den korthuggna stilen igen hos många inhemska debutanter. De upphaussade förväntningarna infrias således inte helt. 2004 ges nästa novellsamling ut, Bara spöken (översättning Ulla Ekblad-Forsgren) och recensionerna blir både längre och positivare. 

Hermann börjar nu lämna avtryck med sina novellsamlingar i Sverige. När författarna Jonas Karlsson och Gunnar Ardelius ombes nämna sina favoritförfattare svarar både ”Judith Hermann” i olika intervjuer och det är de inte ensamma om. Det skrivs längre kulturartiklar om hennes verk och flera kulturredaktörer tipsar om Hermann i olika listor. Karl Ove Knausgård skriver i Dagens Nyheter att hans tyskspråkiga kanon sträcker sig från ”Hölderlin till Goethe, från Thomas Mann till Judith Hermann”.

Hermann har idag etablerat sig som ett starkt författarnamn i Skandinavien. I våras då hennes senaste roman Hemma (övers. Jesper Festin) gavs ut på svenska bröt Hermann-febern ut igen – denna gång slogs kritikerna om att få recensera henne och boken låg etta på topplistorna i veckor.