Intervju
Anna Bengtsson

Ersatz har i många år introducerat tyskspråkig litteratur i Sverige. Anna Bengtsson var med och grundade förlaget 1994 och är även verksam som översättare från tyska. 

Du grundade bokförlaget Ersatz tillsammans med Ola Wallin 1994, ett förlag som framför allt gett ut översatt litteratur från ryska och tyska. Du är även verksam som översättare från tyska till svenska. Kan du berätta lite om din relation till den tyskspråkiga litteraturen? 

Den tyska litteraturen är vid, transnationell och högsyftande. Jag fascineras av språkets rötter, dialekterna, släktskapet med svenskan. Det finns stora, tunga klassiker att förhålla sig till, en hel tanketradition med beröringspunkter mellan poesi och filosofi. Tyskan är också ett av de stora översättningsspråken och kan fungera som ett fönster ut mot världens hela litteratur. 
 
Ersatz började tidigt ge ut tyskspråkig litteratur och sedan dess har ni gett ut allt från klassiker och facklitteratur till lyrik och samtidslitteratur. Hur kommer det sig att ni valde att satsa på tyskspråkig litteratur?      
 
Vår första titel slog an tonen för den fortsatta utgivningen: Korrespondens 1926, en brevväxling mellan Marina Tsvetajeva, Boris Pasternak och Rainer Maria Rilke. Det var inte så mycket en medveten satsning som ett sökande efter litteratur och impulser som var intressanta för oss och som vi saknade i den svenska utgivningen. 
 
Du har översatt verk av exempelvis Rainer Maria Rilke, Durs Grünbein, Maxim Biller och senast Christian Krachts uppmärksammade “Eurotrash”. Hur är det att vara både förläggare och översättare? Hur väljer du ut verk som du vill översätta?  

Det är både en frihet och ett ansvar att vara förläggare och översättare i en person. Hittar man en bra bok som saknar motsvarighet i den svenska litteraturen, så är det roligt att vara delaktig i hela processen, inklusive formgivning och marknadsföring.  
 
Hur tycker du generellt att utgivningen av tyskspråkig litteratur i Sverige står sig idag? Finns det något du saknar?  

Mitt intryck är att utgivningen av tyskspråkig litteratur är rikare idag än för några år sedan. Flera stora klassiker har utkommit, t.ex. Bergtagen av Thomas Mann. Bara en sådan sak som Ekphrasis utgivning av Arno Schmidt! Efter den satsningen saknar jag inget på ett tag.