Ett diktarliv mellan öst och väst
Helga Novak

Helga Novak var enligt Wolf Biermann en av DDR:s största lyriker, trots att regimen inte lät henne publicerade sina dikter i landet – redan 1966 fråntogs hon sitt östtyska medborgarskap och flyttade till Västberlin. På 80-talet översattes hennes självbiografiska romaner om barndomen i andra världskrigets Berlin och om uppväxten i den unga östtyska staten.

En tisdagkväll i augusti 1985 sänds den sista delen av programmet Författarinna idag på TV 1. I tv-tablåerna ser man en stor porträttbild av den författare som avsnittet ska handla om – tysk-isländska Helga M. Novak, intervjuad av Madeleine Gustafsson från hemmet i Kreuzberg, Västberlin. Övrigt programutbud under kvällen: Rapport, Sportnytt, Aktuellt, Möte i toner, Valmeddelande för invandrare på turkiska, serbokroatiska och arabiska samt ett par repriser. Med andra ord, hade man bestämt sig för en kväll framför tv:n denna sommarkväll var chansen stor att man valde att se programmet om Helga Novak. Dagen efter är hon det självklara samtalsämnet i dagstidningarnas spalter Sett på tv.

Helga Novak besökte Stockholm den 9 november 1981 | © Goethe-Institut Novak röker oavbrutet under intervjun. Hon diskuterar den politiska situationen i DDR och Förbundsrepubliken med intellektuella och politiskt aktiva västberlinare, är övertygad om nödvändigheten av ett återförenat och neutralt Tyskland – en tanke som för många vid den här tiden ännu var en vild fantasi. Hon talar om sin hemlängtan till Berlin Köpenick, stadsdelen i Östberlin där hon växte upp och som hon endast kan betrakta på avstånd från sittt nya hem i Kreuzberg. Hon hade lämnat DDR, inte bara en gång – utan två gånger. Först flyttade hon till Island 1961, men valde att komma tillbaka 1964 och tog ett jobb på en fabrik utanför Berlin. 1966 fråntogs hon sitt östtyska medborgarskap efter att ha ansökt om visum till Island och tvingades lämna landet för gott. Tio år före Wolf Biermann kastades ut ur Östtyskland.

Tre böcker av Novak har översatts till svenska. Kollektivet kom 1970 i Bonniers Panacheserie. Första delen i hennes självbiografiska romansvit kom på svenska 1981 (Järnnätterna) och andra delen med titeln Fågel vinglös kom 1984 – båda i översättning av Lars W. Freij. I romanerna beskriver hon en uppväxt i Köpenick under kriget, Röda arméns intåg i Berlin, den ständiga hungern, plundringarna och massvåldtäkterna. Novak skildrar även hur hon som övertygad kommunist går med i DDR:s ungdomsorgansation FDJ mot sina adoptivföräldrars vilja. Till sist åskådligörs den förlorade illusionen kring den östtyska socialismen och uppbrottet från DDR.
Ur Goethe-institutets programhäfte för november 1981 | © Goethe-Institut

Svenska Dagbladets kritiker Johan Günther skriver efter utgivningen av Järnnätterna att hos ”Helga Novak finner man modern västerländsk prosa när den är som allra bäst”. Madeleine Gustafsson skriver i Dagens Nyheter att hon sällan läst en sådan klarögd barndomsskildring som Novaks. Efterkrigstiden i östzonen skildras på ett sätt som författare som ännu bodde och verkade i DDR inte förmådde – till exempel Christa Wolf, menar Gustafsson.

I Tyskland är Novak idag mest känd för sin lyrik. Wolf Biermann har exempelvis kallat henne ”die größte Dichterin der DDR”.